fina ord
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.
Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... '
Ord
Vissa saker kan inte enbart beskrivas med ord <3
tankar kring arbete
Saknar värmen, antingen från mannen eller från mitt duntäcke som jag bytte ut till sommartäcket i fredags ;)
Funderar på vad jag vill göra med mitt liv, och vad som kommer att hända efter den sista augusti. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med, som jag för det mesta älskar att gå till, men just nu vet jag inte vad det skulle vara..Förutom det jag gör nu. Men är jag bortskämd om jag säger så? Måste man älska jobbet? Ska man inte bara vara glad om man har ett jobb? För mig känns det inte så. På arbetet spenderar man den mesta av sin vakna tid, för mig är det en självklarhet att gilla att gå till jobbet! Kan väl ta att man i början när man inte har så mycket erfarenhet får ta de jobb som erbjuds. Men innebär det också att man ska vara villig att flytta? Jag tar nästan vilket jobb som helst, behöver inte ha någonting med min utbildning att göra, bara jag inte behöver flytta. Är jag bortskämd och dum då också? Vissa flyttar ju genom hela Sverige, och dem är jag imponerade av! Men jag tror inte att det är något som jag skulle kunna göra.
Men framförallt så vet jag inte ens vad jag vill arbeta med just nu. Vad tycker jag är roligt? Vad brinner jag för? Vad är jag bra på? Det är frågor jag måste fundera över. Jag har många drömmar, men frågan är om de kommer att bli till verklighet eller om de kommer att förbli drömmar.
Vi får se vad framtiden har att erbjuda.
Vilka chanser jag kommer att få och vilka chanser jag kommer att våga ta.
Djupa tankar
Jag har hittat en person som får mig att känna mig hel,
som får mig att känna mig som den vackraste i världen,
som gör att jag känner att jag duger som jag är.
Denna person får mig att lita på Honom,
tro på när Han säger att jag är det bästa som hänt Honom och
att jag betyder en massa för Honom.
Att jag tror på det Han säger är för mig helt underbart, jag som tappat tilliten totalt efter allt jag varit med om. Men jag litar på honom, och framför allt så känner jag mig trygg i att Han finns där. Jag skulle nog kunna göra nästan vad som helst, bete mig hur illa som helst, och Han skulle fortfarande stå vid min sida. Jag har haft en ofantlig tur.
Samtidigt så skrämmer allt detta mig lite, jag har fått höra tre ord som jag själv inte är redo att säga ännu, de tre orden är så starka att de skrämmer livet ur mig.. Men jag vet att han menar dem.
Det konstiga i hela det här är att jag inte har dessa krav på någon annan, det är bara jag som måste nå upp till dessa krav. Just nu pratar jag och min samtalskontakt rätt mycket om mina problem att visa känslor. Jag kan inte påminna mig om en enda gång som jag har blivit riktigt förbannad, visst irriterad har jag kunnat bli, men inte heller det har jag för det mesta visat, istället trycker jag in alla känslor inuti mig själv. Detta ska jag jobba med.
Det här inlägget blev inte alls som jag tänkt mig, men så kan det gå ibland, för mig är bloggen ett sätt att få ut känslor, att få ventilera, även om det absolut mest privata inte skrivs ut.
Jag vill bara avsluta med att säga att jag hoppas att alla någon gång får vara med om det som Han får mig att känna! Att bli älskad för den man är just för att man är den man är.
Han raserar mina murar
Soligt ute
För det mesta känns allt bra, och det är skönt!
Har iaf gjort halvtid i Ström nu. Det är till att räkna ner tiden :p Och jag måste säga att jag verkligen längtar tills den sista augusti, då ska jag inte sätta min fot i Sdtrömsund på ett bra tag!
JAg önskar att jag hade mer tid..mer tid att träna, mer tid att umgås med katterna, mer tid att umågs med familjen och mer tid att umgås med vänner. Sen skulle jag även vilja ha tid att ta upp hästeriet igen, för gud vad jag saknar det! Flera nätter nu har jag drömt om hästar. Tänk att komma till stallet en tidig morgon, det är soligt ute, hästarna frustar när man kommer. Att gå fram till sin häst, mysa med den, lukta på den och bara vara..gud vad jag saknar!
Nu är jag ledig fram tills på lördag, när jag jobbar på frösö strand, hur skönt är inte det :)
Imorgon blir det dans i aspåsnäset! Hoppas på mycket folk :p
100507
Men det känns tomt..för det mesta går det bra, sen ser man en bild och blir påmind.. Nu kanske ni undrar varför det behöver "vara slut" om jag tycker att det är så jobbigt..?! Anledningen är att jag just nu inte vill vara med dem som inte ger mig någonting tillbaka, som inte stöttar mig när jag är ledsen. Vänkap handlar om att ge och ta, man ska må bra av sina vänner, det ska ge energi och lycka. Visst ibland kan man bråka, men så är det med alla relationer. Men när det känns som att en relation hela tiden enbart tar energi, gör en ledsen, då är det enligt mig dags att bryta.. Så gör man ju med pojk- och flickvänner, så varför inte med vänner?
Och för att ni fyller mitt liv med en massa skratt och glädje!
Ni vet vilka ni är!
Jag skulle aldrig orka utan er!
100504
Jag tror att det kallas lycka!
Tänkvärt om tårar
Ingen annan kan dela mina minnen, för de är mina egna minnen.
Ingen annan förstår värdet av dem eller varför de berör mig så starkt att jag gråter.
Om någon ser mig, då får jag till och med höra att jag inte har något att gråta över. Hur kan någon annan tro sig veta det?
Jag gråter inte för att jag känner mig olycklig. Jag gråter för att jag bär på en skatt av minnen. Minnen från stunder i mitt liv som berört mig så starkt att jag aldrig kommer att glömma dem, men heller aldrig finna någon att dela dem med.
Så jag gråter egentligen av tacksamhet - men av sorg över att inte kunna visa den till dem jag skulle vilja tacka.
Tårarna och tankarna får bli det tack jag vill ge.
Så säg inte att jag saknar anledning att gråta! Du vet inte vad mina tårar betyder eller vart de kommer ifrån, och du vill kanske alla gånger inte veta...
Låt mig gråta en stund - av tacksamhet till allt och alla jag alltid kommer bära med mig och hålla varma i mitt hjärta!
