Jeanette

Igår var jag till Hammarstrand på anställningsintervju, men jag hoppas att jag gjorde dåligt ifrån mig för där vill jag verkligen inte jobba. Ska iväg till Svenstavik på intervju nästa fredag, det känns lite mer intressant. Men samtidigt så har jag ju redan lovat Frösö strand att jag ska vara där i sommar så jag känner mig lite villrådg över hur jag ska göra..

Idag har det varit utställning här i Östersund, Chicago fick sitt cert och Bambam blev nominerad, kul kul! Mammas amber tog högsta titeln och blev BIS så grattis till henne! Och Batzeba en annan avkomma tog också högsta titeln och Arizona blev BIS, så stort grattis till dem!

En ny dag imorgon och så det blir spännande hur det går då.
Nu ligger jag i soffan och känner mig grymt trött..skulle väl ha gjort mig någon middag, men jag får se vad jag knåpar ihop, sen ska jag nog bara titta på någon bra film och gå och lägga mig tidigt!

På denna punkt skulle jag kunna skriva massor eller inte skriva någonting alls. För visst har jag gjort massor av saker i mitt snart 24-åriga liv som jag ångrar, men samtidigt så anser jag att man lär sig någonting av allt man är med om, och om jag då inte hade gjort denna sak som jag ändrar, då hade jag idag inte varit den jag är eller där jag är i livet, sen så är jag iof inte så väldans nöjd med mig jämnt, men jag är ändå jag, med de erfarenheter jag har, och jag tror att allt jag har varit med om kommer att i framtiden göra mig till en bättre människa. Men nu kom jag återigen från det egentliga ämnet.

Men är det någonting som jag kanske ångrar så är det nog att jag har svårt att lyssna på vad jag själv verkligen vill och istället lyssnar på alla andra, men samtidigt så gör ju denna sida av mig själv till mig?
Blev nog inge klokare ändå :)

Förut älskade jag födelsedagar, min födelsedag, alla andras födelsedagar, att få överraska mina vänner, fundera ut vad som skulle vara den absolut bästa presenten för just den personen. Men någonstans på vägen, troligtvis till viss del tack vare en viss person så tycker jag numera att det bara är en vanlig dag som alla andra.

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om iof. Antingen får jag säga att det var när jag fyllde arton, den frihetskänsla jag hade då var ju inte helt fel, att få känna att man var på god väg att bli vuxen, att börja ta ansvar för sitt eget liv. Annars skulle jag nog säga de födelesdagar när jag var lite och jag visste att momma alltid kom in till stan på min födelsedag, det älskade jag :)

Vad händer i mitt liv? Jo, förra veckan gick jag introduktion på ett nytt ställe via bemaningsenheten, det var lite kul att testa på nått nytt, det är inom hemtjänsten och även om jag har jobbat med äldre under 4,5 år så får man ju i hemtjänsten möta dem när de är lite piggare och lite friskare. Jag tyckte iaf att det var roligt :) Tycker dock att det känns lite jobbigt att försöka lära sig alla de gator på Frösön som jag behöver lära mig, jag som är glad om jag vet vilken gata jag bor på ;p

Känns som att jag har en massa som jag borde göra här hemma nu när jag ändå är ledig, men jag vet inte riktigt vart orken har tagit vägen. Men det är kanske lika bra att jag tar tag i nått av det nu innan lunch kanske. Eller så tar jag Bambam och Chicago och lägger mig i sängen och myser istället.. :) Det är tomt här hemma, konstigt hur stor plats de små verkligen tar..


På fredag ska jag på anställningsintervju till Hammarstrand, får väl se hur det går. Har iaf kommit fram till att om jag skulle få ett jobb i stan, då köper jag mig en häst, så det så! En häst skulle vara bra för mig.

Jag är less på att fundera och överanalysera allt, och att känna att jag måste följa en viss mall.

Dags att städa, söka jobb och sedan äta lunch.

Har funderat ett tag på att lägga ner bloggen, för jag får dåligt samvete när jag inte hinner eller känner för att skriva. Men så igår så insåg jag att jag inte skriver för någon annan än mig själv, att detta lika gärna skulle kunna vara sidor i ett block. För mig har bloggen varit ett sätt att få ur mig saker som snurrar i min hjärna, ett ställe där jag kan få skriva av mig, skriva om det som är jobbigt, att skriva om det som är bra. Om någon sen läser det, det var mindre viktigt.

Jag lovade att skriva lite om Thailand. Det var en resa fylld med uppleveser, snorkling, elefantridning, god mat, sol, bad, shopping, avslappning, vacker natur, kanot paddling, se hur en enkel thailändsk familj lever mm. Idag känns det overkligt att titta på korten därifrån och förstå att jag faktiskt har varit där.

Skulle jag då göra om det?
Om jag kunde spola tillbaka tiden så skulle jag nog inte ha gjort om resan just nu. I efter hand så tycker jag inte att den var värd alla tankar som resan gjorde att jag har återupptagit, jag var nog inte redo. Men samtidigt så kanske jag behövde resan för att jag skulle inse hur bra jag har det hemma.