Jeanette

Har funderat ett tag på att lägga ner bloggen, för jag får dåligt samvete när jag inte hinner eller känner för att skriva. Men så igår så insåg jag att jag inte skriver för någon annan än mig själv, att detta lika gärna skulle kunna vara sidor i ett block. För mig har bloggen varit ett sätt att få ur mig saker som snurrar i min hjärna, ett ställe där jag kan få skriva av mig, skriva om det som är jobbigt, att skriva om det som är bra. Om någon sen läser det, det var mindre viktigt.

Jag lovade att skriva lite om Thailand. Det var en resa fylld med uppleveser, snorkling, elefantridning, god mat, sol, bad, shopping, avslappning, vacker natur, kanot paddling, se hur en enkel thailändsk familj lever mm. Idag känns det overkligt att titta på korten därifrån och förstå att jag faktiskt har varit där.

Skulle jag då göra om det?
Om jag kunde spola tillbaka tiden så skulle jag nog inte ha gjort om resan just nu. I efter hand så tycker jag inte att den var värd alla tankar som resan gjorde att jag har återupptagit, jag var nog inte redo. Men samtidigt så kanske jag behövde resan för att jag skulle inse hur bra jag har det hemma.