Längesen..
Det är längesen jag skrev nått nu, och jag har väl egentligen ingen som helst anledning eller ursäkt. Fast samtidigt så behöver jag ju ingen ursäkt till varför jag inte har skrivit. Jag tror att jag har funderat över om jag ska sluta blogga, för jag har kunnat öppna ett nytt inlägg, och sen inte haft någonting alls att skriva om. Men vi får se vad som händer.
Just nu ligger jag hemma i sängen med Bambam bredvid mig. Har legat i sängen hela dagen och sovit, lyssnat på talbok och sedan sovit lite till..Jag hatar att vara sjuk..framförallt så hatar jag att ha vinterkräksjuka/magsjuka.. Har fortfarande ont i magen och mår lite illa, men det är mycket bättre mot för hur det var inatt..
Ska ikväll iväg och äta middag på estern och sedan gå på Östersundsrevyn med min mamma, Thomas och hans mamma. Kan inte påstå att jag är så jätte sugen på att gå till ett ställe där det stinker mat..men det får väl gå antar jag..Borde börja göra mig iordning snart då det inte är så jätte länge kvar tills det är dags att gå.. Men orken har ännu inte infunnit sig..
Sedan jag skrev sist har jag hunnit börja rida på Tanne igen..Inte förän jag kom till stallet och började sadla, när jag insåg att jag faktikt efter över 4 år skulle rida igen, så insåg jag hur himla mycket jag har saknat det..Jag har nog under dessa 4 år trängt undan hur bra hästar får mig att må..hur härligt det är att för den tiden jag är med hästen inte kunna tänka och fundera på allt det jobbiga som annars för det mesta fyller mina tankar. Hästarna, liksom mina katter, fyller mig med lugn, ro och en massa kärlek.. Jag längtar till den dagen när jag har min alldeles egna häst, som jag känner utan och innan.
Blev färdig med det jag sysslat med hela hösten den 14 januari. Jag är oerhört glad att jag efter 1,5 års "tjat" tackade ja, för hösten 2010 har varit en av de bästa höstarna jag har haft under mina 23 år, samtidigt som den har varit den absolut tyngsta och jobbigaste på 23 år också. Men jag har träffat helt fantastiska människor som har blivit helt underbara vänner och jag är så oerhört tacksam över det. Att för första gången på över 6 år fått prata med människor som förstår vad man går igenom och som man inte behöver säga mer än att man idag har en dålig dag för att de ska förstå hur man mår och vad man går igenom var livsnödvändigt för mig..Jag vet faktiskt inte vart jag hade varit idag om det inte har varit för dessa människor. Hösten har varit fylld med jätte mycket ångest, dagar när jag inte har velat kliva upp ur sängen och en himla massa tårar, men samtidigt så har den också innehållit himla mycket skratt och oförglömliga stunder.
Just nu ligger jag hemma i sängen med Bambam bredvid mig. Har legat i sängen hela dagen och sovit, lyssnat på talbok och sedan sovit lite till..Jag hatar att vara sjuk..framförallt så hatar jag att ha vinterkräksjuka/magsjuka.. Har fortfarande ont i magen och mår lite illa, men det är mycket bättre mot för hur det var inatt..
Ska ikväll iväg och äta middag på estern och sedan gå på Östersundsrevyn med min mamma, Thomas och hans mamma. Kan inte påstå att jag är så jätte sugen på att gå till ett ställe där det stinker mat..men det får väl gå antar jag..Borde börja göra mig iordning snart då det inte är så jätte länge kvar tills det är dags att gå.. Men orken har ännu inte infunnit sig..
Sedan jag skrev sist har jag hunnit börja rida på Tanne igen..Inte förän jag kom till stallet och började sadla, när jag insåg att jag faktikt efter över 4 år skulle rida igen, så insåg jag hur himla mycket jag har saknat det..Jag har nog under dessa 4 år trängt undan hur bra hästar får mig att må..hur härligt det är att för den tiden jag är med hästen inte kunna tänka och fundera på allt det jobbiga som annars för det mesta fyller mina tankar. Hästarna, liksom mina katter, fyller mig med lugn, ro och en massa kärlek.. Jag längtar till den dagen när jag har min alldeles egna häst, som jag känner utan och innan.
Blev färdig med det jag sysslat med hela hösten den 14 januari. Jag är oerhört glad att jag efter 1,5 års "tjat" tackade ja, för hösten 2010 har varit en av de bästa höstarna jag har haft under mina 23 år, samtidigt som den har varit den absolut tyngsta och jobbigaste på 23 år också. Men jag har träffat helt fantastiska människor som har blivit helt underbara vänner och jag är så oerhört tacksam över det. Att för första gången på över 6 år fått prata med människor som förstår vad man går igenom och som man inte behöver säga mer än att man idag har en dålig dag för att de ska förstå hur man mår och vad man går igenom var livsnödvändigt för mig..Jag vet faktiskt inte vart jag hade varit idag om det inte har varit för dessa människor. Hösten har varit fylld med jätte mycket ångest, dagar när jag inte har velat kliva upp ur sängen och en himla massa tårar, men samtidigt så har den också innehållit himla mycket skratt och oförglömliga stunder.
Kan inte påstå att jag är helt frisk ännu, och jag har efter att jag slutade tagit nått steg tillbaka, men samtidigt så känner jag att det är okej. Jag får må dåligt ibland och världen går inte under för det. Jag kan acceptera tankarna som kommer, men inte göra någonting åt dem, jag accepterar dem och släpper dem sedan som jag så många gånger under hösten hört att jag ska göra.. Men det är läskigt att släppa något som har varit en så stor del av en själv i så många år, för det har varit en trygghet för mig, och nu måste jag hitta andra sätt att ta till när det blir jobbigt eller när jag känner mig otrygg. Men jag vet att jag kommer att klara det, för jag vägrar att må så dåligt som jag har gjort...
Jag vägrar..
Har ju fått en ny familjemedlem också :)
Arctic Coon's Anna Anka
En helt underbar tjej som tyvärr och mot min vilja faktiskt är en Anna Anka :)
En helt underbar tjej som tyvärr och mot min vilja faktiskt är en Anna Anka :)
Kommentarer
Trackback
