Kärlek
Den kärlek som dessa underbara varelser ger mig går inte att beskriva..
De fyller mig med lugn, ett lugn som jag har svårt att hitta någon annanstans..
De gör mig hel och de får mig att känna mig betydelsefull och viktig..
Tycker synd om de som aldrig fått eller velat ta emot kärleken från ett djur,
en ovillkårlig kärlek som är helt igenom ärlig.
Saknaden efter de älskade varelser som jag förlorat är stor, tänker på dem, tittar på bilder och känner glädje över den tiden jag fick ha dem i mitt liv, alla stunder då de förgyllde min tillvaro.
111011
Vad lätt det är att falla tillbaka, dra på sig masken och övertyga sig själv och alla andra att allt är bra
Längesen..
Idag lämnade jag in nycklarna till min gamla lägenhet..känns sorgligt samtidigt som det känns bra. Känns som att jag avslutat ett kapitel i mitt liv och påbörjat nästa. Har många minnen från lägenheten som var mitt hem i över 4 år, och jag skulle inte vilja byta ut några av dem för gjorde jag det skulle jag inte vara den jag är idag. Inte för att jag alla dagar tycker att den jag är, är så bra. Men även om jag inte alltid är nöjd med den jag är, så är jag väldigt tacksam och lycklig för allt jag har!
Både jag och katterna har gjort oss väldigt hemmastada i vårat nya hem iaf :)
Har under ganska många månader varit lite vilsen, ramlat tillbaka i gamla spår, mått riktigt riktigt dåligt. Men nu försöker jag ta mig tillbaka, vilket gör att tankarna försöker tränga sig in ännu mer, men jag vet att det blir bättre, bara jag härdar ut och inte följer dem. Jag ska nog lyckas och ta mig något steg längre denna gång.
På terapin idag kom jag på något sorgligt, jag har svårt att tillåta mig själv att må bra, något i mig, från min uppväxt, säger ifrån, skapar en massa tankar kring kropp, vikt och att jag inte duger, för att "skydda" mig från någonting som jag någonstans verkar tro vara farligt. Det är verkligen nått jag måste försöka jobba på, det är okej att må bra, att våga känna och vara lycklig. Det är mitt mål nu framöver.
Både jag och katterna har gjort oss väldigt hemmastada i vårat nya hem iaf :)
Har under ganska många månader varit lite vilsen, ramlat tillbaka i gamla spår, mått riktigt riktigt dåligt. Men nu försöker jag ta mig tillbaka, vilket gör att tankarna försöker tränga sig in ännu mer, men jag vet att det blir bättre, bara jag härdar ut och inte följer dem. Jag ska nog lyckas och ta mig något steg längre denna gång.
På terapin idag kom jag på något sorgligt, jag har svårt att tillåta mig själv att må bra, något i mig, från min uppväxt, säger ifrån, skapar en massa tankar kring kropp, vikt och att jag inte duger, för att "skydda" mig från någonting som jag någonstans verkar tro vara farligt. Det är verkligen nått jag måste försöka jobba på, det är okej att må bra, att våga känna och vara lycklig. Det är mitt mål nu framöver.
