Jeanette

De senaste dagarna har varit så fruktansvärt jobbiga..samtidigt som att de har varit bra..konstig det där..men om man ser tillbaka två månader så har de senaste dagarna varit jobbigast..ikväll är den värsta. Just nu rinner tårarna och jag försöker kämpa emot ångesten..jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag vill bara krypa ur mig själv.. Trots att jag egentligen inte har gått hela vägen ikväll är ångesten oerhört stark..Kanske för att jag gör allt jag kan för att kämpa emot... Hur lär man in ett nytt sätt att hantera jobbiga känslor? Allt jag vill är att må bra, trivas med mig själv och vara lycklig..har kommit en bit på väg..men det är så förbaskat brant och så förbaskat långt..


Jag lär mig hela tiden ny saker om mig själv, vem jag är och hur jag är i olika situationer..förhoppningsvis så kommer snart denna lärdom även visa sig i mina handlingar..Jag har i flera år varit rädd för att vara ensam..tror att jag har varit rädd för att jag inte "är" någon, om jag inte har någon annan.. Någon som vågar ta sin an mina mörka tankar..?


M skadade mig mer än vad jag har trott..inte bara för vad han på många sätt gjorde mot mig..han fick mig också i efterhand att fundera över varför det blev vi från början.. jag skulle vilja spola tillbaka tiden ett och ett halv år..så att jag fick visa hur sårad och arg jag egentligen blev..jag blev behandlad som att jag inte betydde nått..jag vet att jag betyder nått och jag var inte värd det och jag är inte värd det..Vart har tilliten till andra människor tagit vägen? vart har tilliten till mig själv tagit vägen?



Egentligen vet jag nog vart jag borde befinna mig efter jul..men om jag inte vill då? eller om jag inte vågar? eller om jag inte klarar det? 16 veckor är en lång tid..och det är en massa jag vill göra under den tiden.. förnuftet säger en sak och känslorna säger en annan..


Nu blev det ett deppgt inlägg igen..jag som lovat mig själv att det inte skulle bli nått mer sånt..men de blir iaf färre och färre..och för varje gång jag mår sämre, gör det jag inte borde göra, tänker jag lite extra, ett steg längre, efter varje "dålig" grej jag gör, så får jag större förståelse, och det tror jag är bra..då kommer jag kanske snart till den punkt där jag verkligen släpper mina problem och går vidare, finner ett inre lugn och bara trivs med allt mest jämnt..
Jag vill kunna titta tillbaka på gamla inlägg och tänka, men har jag verkligen mått så dåligt?

Utan helt underbara och fantastiska människor, Bambam och Nusen skulle jag aldrig orka..så tack för att ni finns och för att ni ställer upp <3

---

---