Jeanette

Egentligen borde jag passa på att sova nu när lilleman sover, då jag går runt och känner mig konstant trött. Men kan man inte sova så kan man inte. Joel är 1,5 vecka, han är verkligen världens snällaste :) Han vill ha mat ungefär var 3:e timme natt som dag och däremellan sover han för det mesta. Fast igår hade han bestämt sig för att vara vaken från halv fyra på eftermiddagen till tio på kvällen med nån kvarts sömn lite då och då, bara för att jag hade tänkt att gå och lägga mig i tid :)

Har inte riktigt återhämtat mig efter förlossningen än, känner mig orkelslös och matt, vilket jag har svårt för, men samtidigt så är det ju inte så konstigt att jag gör det då jag tappade 2 liter blod under förlossningen. Men allt gick trots omständigheterna bra :)

Katterna har det gått jättebra med vilket är en stor lättnad! De undrar lite vad den där lilla krabaten är för någon men de är inte uppi honom eller i hans säng så vi får hoppas att det fortsätter så :)

Idag ska vi ner på bvc för att väga lilleman, ska bli spännande att se hur mycket han har gått upp då han växer som jag vet inte vad :p

Denna väntan gör mig galen.. Men det är väl bara att försöka ta det lugnt och fortsätta vänta. Vill ju som se vem den lilla krabaten som är i min mage är för någon :) Imorgon ska vi iaf till specialistmödravården för att kolla att allt är bra, så efter det får vi väl se.

Då var det nära, imorgon är det beräknat att Skrutten ska komma, sen lär jag ju säkert gå över två veckor, men man kan ju alltid hoppas att den lille besämmer sig för att komma ut snart. Har sedan igår haft värk i ländryggen, vilket jag inte haft tidigare, sen under natten hade jag rejäl värk/smärta i nedre delen av magen. Har fortfarande ont i ländryggen men det andra har lugnat ner sig lite. Ringde och pratade med barnmorskan som tyckte att det bara var att avvakta och se om det kom igång några värkar på riktigt.

Så här i väntans tider så känns det så overkligt, att inom max två veckor kommer livet förändras och jag kommer att vara mamma?! Jag kommer nog inte riktigt förstå allt förrän Skrutten kommer ut :)

Åkte till momma i lördagskväll och var där till söndagkväll, det är så skönt att komma bort från stan ibland och bara vara :) Sen blir jag dessutom så glad att se hur katterna njuter och tycker att livet är jätte härligt när de får springa lös ute. Önskar verkligen att vi hade bott så att de kunde vara ute oftare!

Brukar gå ut med Chicago i koppel nu när det är fint väder, och det älskar han. Bambam tycker dock inte om att vara ute hemma på Körfältet, han skakar som ett asplöv.

Appropå Bambam, var uppe tidigt i morse och promenerade med Anders en bit när han skulle iväg på jobbet, sen kom jag hem stökade på lite, bland annat skurade jag ur kattlådan och hade den i badkaret så att den skulle få torka och efter la jag mig och läste. När klockan var halv nio så la jag ifrån mig boken, kröp närmare Bambam som låg i sängen och sov och somande. Efter ungefär en timme väcker Bambam mig genom att vara ovanligt go och även dra mig i håret :p När han kommer och blir så extremt go, så vet man att han vill någonting, så det var bara att kliva upp, gå ut i köket för han skulle ha mat, och efter det satte han sig utanför badrummet, så då fick jag fixa iordning kattlådan så att han kunde gå på toaletten :p
De är ju som lite roliga :)

Nä, nu ska jag bege mig mot stan för att äta lunch med Stina :)

Igår kväll, halv tio fick jag se hur det ser ut på förlossningen för första gången. Nej, bebisen var inte påväg, men jag hade någon form av värk i benet igår kväll och för att kolla så att jag inte höll på att få någon blodpropp så fick jag åka in, blev först glad att få åka till förlossningen och inte till akuten, tänkte att väntetiden på förlossningen kanske inte var lika lång, men vi var nog inte hemma förrän halv ett inatt. De trodde inte att det var någon propp så vi blev hemskickade utan åtgärd. Jag har fortfarande lite ont i benet men inte lika ont som igår så det är tur.

Kände dock när vi var på förlossningen att jag tycker att Skrutten kan få stanna kvar i magen :p

 

Nä, nu ska jag ta tag i och skriva ett medlemsmötesprotokoll. Bättre sent än aldrig :)

 

Var till momma förra vecka för att försöka få några bra bilder på mina bebisar :p

 

 

 

 

 

 

Väntar på att Skrutten ska titta fram till oss nu, det är ju två veckor kvar och det kan dröja ytterligare max två veckor innan han/hon bestämmer sig för att komma ut, men jag börjar bli ganska nöjd på magen och sparkarna så jag tänkte jag skulle ta mig en lååångsam promenad till och från stan nu för att försöka motivera den lille att komma ut :) Inte för att det kommer att fungera men hoppas kan man ju alltid göra.

Har haft semester i snart tre veckor, tiden har konstigt nog gått ganska snabbt, trots att jag inte har gjort så jätte mycket på dagarna. Men man hittar ju sin vardagslunk.

Bambam ligger bredvid mig i sängen och han har ännu inte klivit upp för dagen, honom kan man kalla sjusovare :) Inte för att jag idag har varit så mycket bättre själv, blev väckt av Anders väckarklocka kvart över fem i morse och kunde inte somna om förrän vid halv sju, halv åtta klev jag upp för att slänga i mig lite mat och sedan bege mig till barnmorskan (allt såg bra ut och Skruttens hjärtljud lät bra och han eller hon är nu fixerad) efter barnmorskan åkte jag hem för att vila en stund, då var klockan halv tio. Tjugo i ett vaknade jag, så jag sov alltså i tre timmar!

Dags att byta kläder och bege mig ner till sjukhuset en sväng!

Sitter hemma i soffan och tänkte snart försöka mysa ner mig med katterna och lite godis för att lindra alla krämpor.
På onsdag går vi in i vecka 33, bara 7 veckor kvar?! Det känns ju som ingenting. Om 7 veckor plus minus någon vecka kommer livet att förändras. Samtdigt som det känns hur häftigt och roligt som helst, så är det mycket tankar som snurrar och jag är rädd..

Har bara tre veckor kvar att jobba nu, vilket känns grymt skönt. Dels för att det är alldeles för mycket tjorv på jobbet och dels för att det är lite tungt att sitta och pendla med denna mage :) Jag tycker själv dock inte att magen är så stor som andra i omgivningen tycker :)

Nä mysa med bebisarna och äta godis var det :)

Idag är det 3 månader kvar til beräknad förlossning. Magen växer så det knakar. 3 månader känns jätte länge, men tiden kommer säkerligen rusa iväg. Imorgon har jag bara 2 månader kvar att jobba, då jag har sökt semester från den 14 maj :) Min första betalda 4 veckors semester :D Är dock lite rädd för att jag kommer att bli rastlös, men jag får väl se till att hitta på en massa så att tiden går snabbt.

Imorgon ska vi iväg och kolla på ett radhus, det verkar på bilderna som att det finns potential. Sen får vi väl se. Titta kan man alltid göra. Än så länge så klarar vi oss med det boende vi har även om det är lite trångt.

Nu ska jag ta och lägga mig och läsa och vänta på att mannen kommer hem. Det är verkligen jätte skönt att ha honom hemma på veckorna!

Det är jätte fint väder ute och egentligen skulle jag väl försöka ta mig ut och njuta av solen..Har dock mycket värk vilket gör att lusten inte riktigt infunnit sig. Sen är det enligt mig svårare att ta mig ut själv. Mannen begav sig nämligen till Bydalen för att åka lite skidor.


Lite mindre än 15 veckor kvar, jag hoppas verkligen att jag inte ska behöva ha denna smärta enda fram tills dess, då blir det långa 15 veckor. Men så kan det gå, det kommer att vara värt det när Skrutten kommer ut :)
Nu kan man till och med se rörelser utanpå magen när Skrutten sparkar :) Riktigt livlig är den som befinner sig inuti magen :)

Känner mig lite tråkig som mest bara vill vara hemma och inte göra så mycket, men samtidigt så har jag ingen ork så har jag inte.

Nu ska jag ladda för att ta mig ut fram och tillbaka iaf.

Var på ultraljud idag, 4 veckor försent egentligen, men var grymt häftigt att se att det faktiskt är någonting därinne som sparkar och har sig, nog för att jag känner av sparkarna både på in och utsidan, men det blev som mer verkligt nu :p Är i allafall i vecka 23, vi trodde att vi var i vecka 21, och barnmorskan trodde vi var i vecka 19.

Mer än halva tiden är gjord så det är lite häftigt :) Den 13 juni är beräknad förlossning och då kommer livet att förändras :)

Tiden går så oerhört fort.. känns inte som att jag hinner med ens hälften av det jag vill. Sen samtidigt som jag vill så himla mycket, så har jag ingen ork att göra någonting alls. När klockan ringer på morgonen vill jag bara stänga av och somna om, när jag sätter mig i bilen och kär till Ström längtar jag tills jag kommer hem och får krypa ner i sängen. Jag vet att det egentligen är okej att vara trött, samtidigt som jag inte är van att vara så här trött, och sedan dessutom lyssna på det.

Just nu är det inte ens roligt att vara på jobbet, min chef/ handläggarearbetskamrat hade sin sista dag i fredags, och samtidigt som jag ska gå på hennes tjänst måste jag fortsätta med de jag håller på med på tjänsten jag har idag då det ej kommer någon vikarie förrän om någon vecka, jag som vill ha kontroll har definitvit ingen kontroll i dagsläget och det gillar jag inte. Har så mycket att gå igenom, ordna nya rummet och samtidigt hinna med 200 % arbetsuppgifter. Men ska sluta klaga, jag är 24 år och har en tills vidare tjänst, är bättre att ha för mycket att göra än för lite.


I helgen åker jag till Stholm och hälsar på underbara Karro :)

Julen 2011 är över och jag hade en jättebra julafton :) Tillbringade kvällen innan, fram till efter lunch hos momma tillsammans med Anders och katterna. Efter fikat åkte vi till Anders familj i Hara och var där under kvällen. Kändes lite konstigt att inte vara hos momma hela julaftonen vilket jag har varit de senaste 12 åren eller nått. Men samtidigt så är jag glad att jag fick fira med min älskling :p Men nästa år blir det ett annat upplägg har vi kommit överens om.

 

Var på anställningsintervju idag, samma arbetsuppgifter som jag har idag, men det är en fast tjänst. Nu håller jag tummarna att jag får tjänsten även fast jag egentligen hellre vill ha ett arbete i Östersund så är det i dagsläget en väldigt trygghet om jag får en fast tjänst, även fast det blir i Strömsund.

 

Anders är borta och jobbar i Sveg på veckorna, har väl förhoppningsvis bara några veckor kvar där. Vi har ju som inte hunnit känna efter hur det är att vara sambos även fast vi bott ilag sedan september. Men katterna och jag klarar oss väl helt okej själva också :)

 

Förutom att jag är grymt trött jämnt och har mått sådär fysiskt ett tag nu så är jag lycklig :)

 

MysNusen :p

Idag är det första advent och äntligen så snöar det! Är så mysigt här hemma nu :p Vi tog fram alla julgrejer och bytte gardiner och dukar i fredags, det här är en helt underbart mysig tid som kommer framöver!!

Som vanligt när jag skriver så var det ett tag sen sedan sist. Vet som inte riktigt vad jag ska skriva om på bloggen längre. Sen är det ju som tur är inte så många som läser heller :)

Vad har hänt sedan sist då? En hel massa saker samtidigt som att det känns som att ingenting särskilt har hänt. Trivs på mitt jobb, enda nackdelen är ju att det är i Strömsund och pendlingen är verkligen värdelös. 3 timmar varje dag som går åt till att sitta i en bil. Men jag är iof glad att jag har ett jobb inom det jag är utbildad till :p Så borde väl sluta klaga!

Annars så är mitt liv just nu så bra som det bara kan. Är omgiven av underbara människor som bryr sig, har mina älskade katter som gör det värt att finnas till! Livet skulle vara oerhört tomt utan dem!

Den kärlek som dessa underbara varelser ger mig går inte att beskriva..

De fyller mig med lugn, ett lugn som jag har svårt att hitta någon annanstans..

De gör mig hel och de får mig att känna mig betydelsefull och viktig..

Tycker synd om de som aldrig fått eller velat ta emot kärleken från ett djur,

en ovillkårlig kärlek som är helt igenom ärlig.

 

Idag lämnade jag in nycklarna till min gamla lägenhet..känns sorgligt samtidigt som det känns bra. Känns som att jag avslutat ett kapitel i mitt liv och påbörjat nästa. Har många minnen från lägenheten som var mitt hem i över 4 år, och jag skulle inte vilja byta ut några av dem för gjorde jag det skulle jag inte vara den jag är idag. Inte för att jag alla dagar tycker att den jag är, är så bra. Men även om jag inte alltid är nöjd med den jag är, så är jag väldigt tacksam och lycklig för allt jag har!

Både jag och katterna har gjort oss väldigt hemmastada i vårat nya hem iaf :)

Har under ganska många månader varit lite vilsen, ramlat tillbaka i gamla spår, mått riktigt riktigt dåligt. Men nu försöker jag ta mig tillbaka, vilket gör att tankarna försöker tränga sig in ännu mer, men jag vet att det blir bättre, bara jag härdar ut och inte följer dem. Jag ska nog lyckas och ta mig något steg längre denna gång.

På terapin idag kom jag på något sorgligt, jag har svårt att tillåta mig själv att må bra, något i mig, från min uppväxt, säger ifrån, skapar en massa tankar kring kropp, vikt och att jag inte duger, för att "skydda" mig från någonting som jag någonstans verkar tro vara farligt. Det är verkligen nått jag måste försöka jobba på, det är okej att må bra, att våga känna och vara lycklig. Det är mitt mål nu framöver.