Horoskop
ibland kan horoskop stämma in väldigt bra..
Gick igenom en massa papper, sorterade, kastade bort och så vidare..på ett av ställena hittade jag ett kuvert med brev från tiden med M. kan ju undra varför jag har kvar dem, men självklart skulle jag ju läsa dem. Tre av breven var från efter när jag fått reda på att han varit otrogen, han skrev mycket om att han hoppades att jag skulle förlåta honom, att jag skulle ge honom en chans till..och om jag inte ville det så ville han iaf vara vänner, för jag hade påverkat honom till det bättre, hade gjort så att han mognat, och han skrev till och med att han inte hade haft någon bättre vän än mig. Det störda är att jag trodde på honom, jag gav han chans efter chans, jag försökte börja lite på honom som vän, och jag gjorde det, trots att alla runtomkring mig tyckte att jag var dum, att jag inte skulle lita på honom och inte umgås med honom. Jag ville så gärna tro att han skulle ändra på sig, att vi skulle kunna vara vänner, men bevisen talar för sig själv att det aldrig kommer att hända. Det är inte det att jag saknar honom, det känns som evigheter sedan vi var tillsammans och bodde ihop, eller till och med umgicks som vänner. Men på nått sätt har han förstört mig, han förstörde min tillit till andra människor, han förstörde min tillit till mig själv, och till och med så här lång tid efteråt så har jag inte lyckats bygga upp den, jag har kommit en bit, men inte hela vägen. Men jag kommer att komma dit, det är inte det. kände bara att jag var tvungen att skriva av mig.
Att lita på en person, som gång på gång sviker den tilliten tar på en själv, men jag tror att om jag skulle gå tillbaka i tiden så skulle jag nog göra om precis samma sak igen. För jag vill tro på att vi kan ändra oss, jag vill tro att det mesta kan lösa sig! Men om jag inte hade denna syn, så skulle jag inte vara jag, och jag skulle inte vara en bra socionom, så jag ser det som en stark sida hos mig! Även om jag då och då åker på riktiga törnar så tror jag att det är värt det :) Jag har ju lärt mig en massa iaf!
Gick igenom en massa papper, sorterade, kastade bort och så vidare..på ett av ställena hittade jag ett kuvert med brev från tiden med M. kan ju undra varför jag har kvar dem, men självklart skulle jag ju läsa dem. Tre av breven var från efter när jag fått reda på att han varit otrogen, han skrev mycket om att han hoppades att jag skulle förlåta honom, att jag skulle ge honom en chans till..och om jag inte ville det så ville han iaf vara vänner, för jag hade påverkat honom till det bättre, hade gjort så att han mognat, och han skrev till och med att han inte hade haft någon bättre vän än mig. Det störda är att jag trodde på honom, jag gav han chans efter chans, jag försökte börja lite på honom som vän, och jag gjorde det, trots att alla runtomkring mig tyckte att jag var dum, att jag inte skulle lita på honom och inte umgås med honom. Jag ville så gärna tro att han skulle ändra på sig, att vi skulle kunna vara vänner, men bevisen talar för sig själv att det aldrig kommer att hända. Det är inte det att jag saknar honom, det känns som evigheter sedan vi var tillsammans och bodde ihop, eller till och med umgicks som vänner. Men på nått sätt har han förstört mig, han förstörde min tillit till andra människor, han förstörde min tillit till mig själv, och till och med så här lång tid efteråt så har jag inte lyckats bygga upp den, jag har kommit en bit, men inte hela vägen. Men jag kommer att komma dit, det är inte det. kände bara att jag var tvungen att skriva av mig.
Att lita på en person, som gång på gång sviker den tilliten tar på en själv, men jag tror att om jag skulle gå tillbaka i tiden så skulle jag nog göra om precis samma sak igen. För jag vill tro på att vi kan ändra oss, jag vill tro att det mesta kan lösa sig! Men om jag inte hade denna syn, så skulle jag inte vara jag, och jag skulle inte vara en bra socionom, så jag ser det som en stark sida hos mig! Även om jag då och då åker på riktiga törnar så tror jag att det är värt det :) Jag har ju lärt mig en massa iaf!
Nä, nu far fjärilarna runt i magen så här jag kan inte sitta längre :)
Kommentarer
Trackback
