Minnen..
Do not stand at my grave and weep
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain,
I am the gentle autumn’s rain.
When you awaken in the morning’s hush,
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circle flight.
I am the stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry,
I am not there, I did not die…
Anonymous
Att förlora något som betyder en massa, någon som man älskar, oavsett om det är en förälder, ett syskon, en nära vän, en bekant, eller ett husdjur så gör det ont..
En stor sorg och saknad fyller hela ens inre, hela ens väsen..
Men i denna sorg är det viktigt att minnas de underbara stunder man har fått tillsammans! Minnen är något man bär med sig genom hela livet, minnen och de upplevelser som dessa minnen bygger på har påverkat oss, och kommer att fortsätta påverka.
Jag kommer att minnas Agazzi som en helt underbar varelse, som visste att han var kung, som inte var rädd för någonting och som bara var. Jag kommer minnas hans lekfulla sida, jag kommer att minnas hans "prat" när han blev liten och ville komma och goa på magen, jag kommer minnas detta och mycket mycket mer.
Tårarna kommer att rinna nedför mina kinder när jag tänker på honom, men inte enbart utav sorg! Tårarna kommer också att vara tårar av glädje och tacksamhet för att jag ändå fick känna denna varelse i 7 år!
:(
