rädd..
Att höra orden "du är det bästa som hänt mig" "vad skulle jag göra utan dig" är skrämmande, att våga lita på att de orden är sanna, är ännu mer skrämmande, för det innebär att jag måste öppna upp mig själv, och utsätta mig själv för risken att bli sårad..
Vågar jag det? Är jag redo?
Är jag redo att släppa allt och bara svepas med?
Sist jag gjorde det, gjorde det ont..
och det gör fortfarande ont och frågetecknen kring vad som hände finns fortfarande.
Men när nått känns bra, när någon får en att må bra, att känna sig avlappnad och glad så känns det samtidigt inte som att jag vill missa den chansen. För jag tycker om den känslan och jag tycker om den glädje jag känner när jag tänker på dig..
och när du inte är här saknar jag din famn och din värme för där känns allt bra!
Alla mina bekymmer och mitt dåliga mående försvinner..
Jag är rädd, jag är verkligen livrädd..
Vågar jag det? Är jag redo?
Är jag redo att släppa allt och bara svepas med?
Sist jag gjorde det, gjorde det ont..
och det gör fortfarande ont och frågetecknen kring vad som hände finns fortfarande.
Men när nått känns bra, när någon får en att må bra, att känna sig avlappnad och glad så känns det samtidigt inte som att jag vill missa den chansen. För jag tycker om den känslan och jag tycker om den glädje jag känner när jag tänker på dig..
och när du inte är här saknar jag din famn och din värme för där känns allt bra!
Alla mina bekymmer och mitt dåliga mående försvinner..
Jag är rädd, jag är verkligen livrädd..
Kommentarer
Postat av: Sandra
KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR baby! det som inte dödar härdar!
Postat av: Emma
Om allt känns bra, om det virvlar fjärilar i magen och du kommer på dig själv med att le för ingenting... Om det är så, låt dig svepas med! Rädslan för att bli sårad förstår jag, men om man inte vågar kan man heller inte vinna. Kram
Trackback
