Jeanette

Ingen annan kan dela mina minnen, för de är mina egna minnen.

Ingen annan förstår värdet av dem eller varför de berör mig så starkt att jag gråter.

Om någon ser mig, då får jag till och med höra att jag inte har något att gråta över. Hur kan någon annan tro sig veta det?

Jag gråter inte för att jag känner mig olycklig. Jag gråter för att jag bär på en skatt av minnen. Minnen från stunder i mitt liv som berört mig så starkt att jag aldrig kommer att glömma dem, men heller aldrig finna någon att dela dem med.

Så jag gråter egentligen av tacksamhet - men av sorg över att inte kunna visa den till dem jag skulle vilja tacka.

Tårarna och tankarna får bli det tack jag vill ge.

Så säg inte att jag saknar anledning att gråta! Du vet inte vad mina tårar betyder eller vart de kommer ifrån, och du vill kanske alla gånger inte veta...

Låt mig gråta en stund - av tacksamhet till allt och alla jag alltid kommer bära med mig och hålla varma i mitt hjärta!