Jobb!
Fick idag ett samtal från chefen på biståndsenheten i Strömsund och hon sa att jag fick jobbet :D Börjar den 8 augusti och ska vara där i minst 8 månader, så grattis till mig! :)
sjuk
Är sjuk och har haft en grymt dålig dag.. Men nu väntar jag bara på att min AC ska komma hem så jag får kramas lite.
Har mer och mer funderat kring att jag skulle behöva flytta från min lägenhet, jag älskar verkligen min lägenhet, den innehåller många underbara minnen! Men samtidigt så innehåller den jätte mycket ångest och sjukdom, och det som har slagit mig är att jag för att våga släppa sjukdomen, kanske måste våga släppa lägenheten? Den kontroll och falska säkerhet som denna lägenhet inger i mig. Det kanske låter konstigt, och det kanske är extremt korkat att säga upp lägenheten och flytta, men någonstans så tror jag att jag behöver det för att ta ytterligare ett steg mot att bli frisk istället för att bara dras ner djupare i sjukdomen som jag håller på att göra nu..den håller sig krampaktigt kvar och jag vet inte riktigt vad eller hur jag ska göra för att skaka av mig den..Är rädd för vad det innebär att vara frisk, att känna känslor, att våga leva..
Har till och med tänkt så långt att jag kanske måste flytta från Östersund, lämna allt ett tag och verkligen börja om från början.. Men den tanken är ännu inte så jätte stark, och jag tror att mycket skulle bli bättre bara jag tar steget och säger upp lägenheten, men det steget är stort, får se när jag är där.
Var iaf till Strömsund på anställningsintervju igår på biståndsenheten där, hade ju min första praktik där så det skulle vara kul att komma tillbaka dit, det är ett vikariat på 8 månader och jag tror att jag har stor chans att få det :)
Har mer och mer funderat kring att jag skulle behöva flytta från min lägenhet, jag älskar verkligen min lägenhet, den innehåller många underbara minnen! Men samtidigt så innehåller den jätte mycket ångest och sjukdom, och det som har slagit mig är att jag för att våga släppa sjukdomen, kanske måste våga släppa lägenheten? Den kontroll och falska säkerhet som denna lägenhet inger i mig. Det kanske låter konstigt, och det kanske är extremt korkat att säga upp lägenheten och flytta, men någonstans så tror jag att jag behöver det för att ta ytterligare ett steg mot att bli frisk istället för att bara dras ner djupare i sjukdomen som jag håller på att göra nu..den håller sig krampaktigt kvar och jag vet inte riktigt vad eller hur jag ska göra för att skaka av mig den..Är rädd för vad det innebär att vara frisk, att känna känslor, att våga leva..
Har till och med tänkt så långt att jag kanske måste flytta från Östersund, lämna allt ett tag och verkligen börja om från början.. Men den tanken är ännu inte så jätte stark, och jag tror att mycket skulle bli bättre bara jag tar steget och säger upp lägenheten, men det steget är stort, får se när jag är där.
Var iaf till Strömsund på anställningsintervju igår på biståndsenheten där, hade ju min första praktik där så det skulle vara kul att komma tillbaka dit, det är ett vikariat på 8 månader och jag tror att jag har stor chans att få det :)
