Jeanette

Just nu är jag trött, känns som att jag mest jämnt är trött nu för tiden. men men det är ju iaf ljusare på mornarna nu :p Skulle följa med mamma till Åre imorse, ifall hon inte skulle kunna köra hem själv. Så det var bara att kliva upp sex imorse. Sen har jag ätit lunch med mamma, och knäppt bilder på bebisarna som börjar bli riktigt stora nu! Längtar grymt mycket tills vi har en kul med Destiny som får vara hemma hos mig! Just nu ligger min lilla familj av mig, Bambam och Chicago i sängen och väntar på få besök :) Jag tror att det pirrar skönt i magen! Men jag vågar inte riktigt lita på det än känns det som. Sist jag gjorde det blev det ju som det blev, och jag har inte riktigt kunnat släppa det än.. Hade det gått som jag trott hade jag nog inte tillbringat mycket tid i Östersund.. Men det var kanske lika bra att det gick som det gick, för nu har jag ju jobb, löst många problem med nära vänner och fått möjlighet att jobba med mig själv och utvecklas! Jag är fascinerad över hur mycket som har hänt mig, och framförallt inom mig, det senaste året!

Jag har lite svårt att våga, men gör jag det, så är det positivt, gör jag inte det, då är jag inte redo. Allt visar sig tillslut och just nu så orkar jag inte fundera så mycket :)

Ellen, Kicki och Linn ska ha tjejkväll ikväll, jag var självklart bjuden, men kände faktiskt inte för att festa. Känns som att jag kan spara mig till skalet :) Det kommer ju komma fler tillfällen! Det blir bio och mys istället :p
Nästa helg kanske det blir bowling och snowboard, grymt roligt! :D

Börjar nog komma ur min svacka lite nu, spökena är där, men de är lättare att ignorera. det känns skönt! för jag behöver lite tid att samla kraft :)

---

Ena delen av mig trivs med att ha nått att göra på dagarna, att känna att jag varje dag lär mig nått nytt och utvecklas! Men den andra delen avskyr det, att behöva kliva upp okristligt tidigt är väl en sak, men att aldrig komma hem i en bra tid på kvällarna, att inte få träna så mycket som jag vill träna, att vara borta från katterna så mycket som jag är. Det är som det är och jag kan inte göra så mycket åt det!

Just nu sitter jag i soffan under en filt och fryser och väntar på besök, som tydligen om nu så då har jag inte tid längre :)

Vill faktiskt att det ska sluta vara så himla kallt nu! Längtar till en varm sommardag, solen skiner och man kan springa runt i kjol och linne :p

Lördagkväll, och jag är trött..hade kunnat sova får flera timmar sen, men det kändes lite tant varning så jag ska vara uppe till halv tio iaf ;) Har jobbat idag, är som skönt att vara på ett ställer däe man vet precis vad som kommer hända och vad som ska göras!

har blivit bjuden på mat nu i tre dagar, snacka om att jag blir bortskämd :p Igår smakade jag Ben & Jerrys glass för första gången också, den var god :D

Livet flyter på och just nu känns det faktiskt väldigt bra! :p

Dags för postkodmiljonären ;)

ibland kan horoskop stämma in väldigt bra..

Gick igenom en massa papper, sorterade, kastade bort och så vidare..på ett av ställena hittade jag ett kuvert med brev från tiden med M. kan ju undra varför jag har kvar dem, men självklart skulle jag ju läsa dem. Tre av breven var från efter när jag fått reda på att han varit otrogen, han skrev mycket om att han hoppades att jag skulle förlåta honom, att jag skulle ge honom en chans till..och om jag inte ville det så ville han iaf vara vänner, för jag hade påverkat honom till det bättre, hade gjort så att han mognat, och han skrev till och med att han inte hade haft någon bättre vän än mig. Det störda är att jag trodde på honom, jag gav han chans efter chans, jag försökte börja lite på honom som vän, och jag gjorde det, trots att alla runtomkring mig tyckte att jag var dum, att jag inte skulle lita på honom och inte umgås med honom. Jag ville så gärna tro att han skulle ändra på sig, att vi skulle kunna vara vänner, men bevisen talar för sig själv att det aldrig kommer att hända. Det är inte det att jag saknar honom, det känns som evigheter sedan vi var tillsammans och bodde ihop, eller till och med umgicks som vänner. Men på nått sätt har han förstört mig, han förstörde min tillit till andra människor, han förstörde min tillit till mig själv, och till och med så här lång tid efteråt så har jag inte lyckats bygga upp den, jag har kommit en bit, men inte hela vägen. Men jag kommer att komma dit, det är inte det. kände bara att jag var tvungen att skriva av mig.

Att lita på en person, som gång på gång sviker den tilliten tar på en själv, men jag tror att om jag skulle gå tillbaka i tiden så skulle jag nog göra om precis samma sak igen. För jag vill tro på att vi kan ändra oss, jag vill tro att det mesta kan lösa sig! Men om jag inte hade denna syn, så skulle jag inte vara jag, och jag skulle inte vara en bra socionom, så jag ser det som en stark sida hos mig! Även om jag då och då åker på riktiga törnar så tror jag att det är värt det :) Jag har ju lärt mig en massa iaf!

 

Nä, nu far fjärilarna runt i magen så här jag kan inte sitta längre :)

Idag måste jag ha haft en massa änglar som vakade över mig..! Imorse när jag skulle åka från momma till jobbet så fick jag sladd i en kurva och voltade över snöplogkanten och ner i diket och hamnade upp och ner med bilen, tur att det var snö, vilket gjorde landningen mjuk, men samtidigt så gjorde snön att jag inte kom ur bilen..stundatals hade jag heller ingen täckning på mobilen, så det var ren tur att jag fick tag på momma så hon kunde ringa till min morbror och till räddningstjänsten..var fylld av ganska mycket panik ett tag, och kallt blev det i bilen så jag frös så in i bängen..efter kanske 35 minuter hör jag hur någon bankar på bilen, så jag bankar tillbaka, och denna person börjar skotta sig fram till en av dörrarna, när jag lyckats kravla mig ur har min morbror precis dykt upp, samt ambulansen..eftersom jag ändå verkade må bra så fick jag åka till Strömsunds hälsocentral istället för till Östersunds sjukhus, och min morbror följde med. Där blev jag undersökt och de kollade om jag var hel..som tur var var jag det, och just då kände jag mig bara lite öm i ena sida, men nu börjar det göra ont i större delen av kroppen och jag antar att det kommer att vara värre imorgon..

Jag kommer inte ihåg hur jag lyckades knäppa loss mig från bältet, och jag kommer egentligen inte ihåg vad som hände när jag for av vägen, och under tiden det hände, så gick tiden så långsamt.. När jag knäppt lös mig ur bältet, så var mina första tankar: Nu kommer jag ha fullt med mat i handväskan, och jag hoppas att de kommer snart så jag hinner till jobbet till åtta..sen tänkte jag också att det som hänt måste vara en dröm, klockan kommer snart att ringa och jag kommer vakna upp fylld med lättnad över att jag bara hade drömt det.. men så var det inte! En annan tanke var att jag undrade hur det gått med bilen, det är rätt konstigt att jag inte under de 35 minutrarna funderade över hur jag mådde, och att jag skulle vara glad att jag inte var mer skadad än vad jag var..

Lyckades ju iaf skrämma upp rätt många, men som tur var gick det relativt bra, och jag hoppas verkligen att det inte kommer efter, att jag kommer drömma mardrömar och sånt.. Tackar de änglar som måste ha funnits vid min sida och sett till att det gick bra..<3



För att uppdatera om helgen, så var den bra! åt middag med mamma i fredags, sen var jag på bio på kvällen, filmen var verkligen grymt bra och den måste jag köpa så fort den kommer ut :) Lördagen umgicks jag med mamma först, sen så var jag med Ellen och på kvällen blev det fest med Ellen, Linn, Kicki och en massa fler! grymt roligt var det och jag vill göra om det snart! sen på söndagen var det ju alla hjärtans dag, den dagen spenderades med en massa film <3, snabb middag med pappa och sedan åkte jag till momma. Trots att jag inte gjorde så mycket så var den en otroligt mysig alla hjärtans dag, den bästa hittills faktiskt, helt sjukt egentligen!


För ett tag sen fick jag reda på nått som sårade mig väldigt mycket, jag trodde att jag trots allt som hänt kunnat lite på en person, som under en bra lång tid ljugit mig rätt i ansiktet..och efter det gav jag upp hoppet om honom..Jag försökte in i det längsta att tro att vi skulle kunna vara vänner, att jag kunde lita på honom..men inte ens som vän så kunde han vara ärlig, så nu tänker jag inte ta mer skit av honom.

Samtidigt så har jag förhoppningsvis hittat tillbaka till två vänner, och det är så mycket mer värt! och jag är så oerhört glad att jag har hittat tillbaka till dem!

---

Efter det så hände i morse så känns det som att jag har fått ett annat perspektiv på saker och ting, för hade det gått riktigt dåligt hade jag kunnat skada mig jätte mycket, hade till och med kunnat dö.. Det finns så mycket i mitt liv som betyder så mycket, och jag ska ta till vara på det och göra det bästa av det jag har! Och jag ska försöka övervinna mina demoner och börja må bra! Det är jag värd och dit vill jag verkligen nå! Är less på att må dåligt och vara bitter, är jag inte nöjd med nått i mitt liv så är det bara jag, och ingen annan som kan göra någonting åt det!

Känner att jag har varit dålig på att skriva på ett tag nu, men har varken hunnit orkat, eller velat. Nu ska jag snart iväg och hämta mamma, men lite kanske jag hinner få ner. Har spenderat två veckor på mitt nya jobb nu, hade min första klient i osndags, så nu blir det till att utreda om hon har rätt till bistånd eller inte. Att pendla till Ström är väl sådär, men det får väl gå. Denna vecka har jag bott i pappas lilla krypin, katterna tyckte det var mindre kul, men jag jobbade iaf in nästan sju timmar på flexen, det är inte helt fel!

Idag var jag iväg och åt frukost, sen fick jag reda på att jag även var inbokad på lunchen, innan frukosten stötte jag på Elisabeth som frågade hur det gick för mig, jag sa som det var att jobbet gick bra men annars så var det väl sådär..Då sa hon att vi kunde träffas en snabbis efter lunchen bara så hon fick prata lite med mig. Det kändes skönt, för jag kände inte att jag skulle kunna vänta enda tills nästa fredag när jag har tid hos henne.
Helt sjuk hur en enda fråga kan få en att börja grina..hennes fråga när vi satt där på hennes rum var "Hur mår du?" Tårarna började rinna och jag sa att jag inte mår så bra.. Jag vet att jag borde vara tacksam för att jag har jobb. och jag vet att det är en oerhört bra chans och jag får erfarenhet..men som Elisabeth sa till mig, är det verkligen bra för dig, just nu? när det får dig att må såhär. Och hon har rätt, det är inte bra för mig just nu. Jag är sjuk och mår inte bra, och detta får mig att må ännu sämre.. detta får mig att falla tillbaka i gamla fotspår, och där vill jag inte vara..


Jag har så oerhört lätt att lägga på mig en mask, låtsas att allt är bra när folk frågar, spela glad och skratta åt allt som man ska skratta åt, och innan jul så var jag glad, mitt skratt var på riktigt, men nu vet jag inte..så länge jag har folk runt omkring mig så går det bra, då kan jag härda ut, men det är ensamheten som är jobbig, det är då jag får panik, det är då jag får ångest.. Det är så många som tror att denna sjukdom inte kan vara så allvarlig, det är väl bara att rycka upp sig och vara glad?! Men det är inte så lätt..jag lovar, om det var så lätt, så skulle jag ha gjort det för länge sedan! Men jag kämpar mot demoner, demoner som vägrar att försvinna..

Ska alldeles strax krypa ner i sängen, är grymt trött och ska upp tidigt imorgon, som de flesta mornar de närmaste fyra månaderna.. Jag vet att jag borde vara tacksam att jag fick möjlighet till ett vikariat i dessa tider, att jag borde vara över lycklig. Men helt ärligt så är jag inte det..jag må vara  bortskämd, men detta suger verkligen..vara borta från kvart över sex på morgonen till sju på kvällen, det är INTE roligt..katterna blir understimluerade och jag mår inge bra.. Jag ska göra detta i fyra månader nu för att jag har sagt det, och för att jag faktiskt ser fördelen med erfarenheten detta ger! Men skulle jag bli erbjuden nått längre, så kommer jag säga nej, för jag vill inte leva mitt liv med att det varje dag ska kännas jobbigt, och tungt. då pluggar jag hellre, eller jobbar med vad som helst i Östersund. Livet rullar på, och jag vill ha ut det mesta utav det!

Inatt drömde jag en dröm som fick mig att sakna..

Ne, nu ska jag ta katterna och krypa ner i sängen..