Jeanette

Livet är då väldigt underligt..man lever ett liv med lägenhet, katt och karl. Känner sig ganska vuxen, ganska lycklig.

Sedan händer det nått som raserar bilden, allt förändras och man har förhoppningsvis lärt sig någonting och blivit en aningen starkare..

just nu är jag bara ledsen och besviken, men inte arg, kan inte känna ilska, tänker inte tillåta mig att bli arg.. vad blir bättre av det?


Tilliten och tron på andra människor har förstörts..men är jag någe bättre själv?



Påvåg mot ett nytt liv, en ny framtid, inte än, men snart..