Jeanette

Den dagen då jag berättade för min mormor om min sjukdom, den dagen var början på en resa mot att bli frisk, och även om jag inte har kommit enda fram, så var den dagen en startpunkt för att erkänna för mig själv att jag faktiskt var riktigt sjuk, att jag inte kan klara mig själv jämnt och att jag behövde hjälp och stöd av både enheten familj och vänner. Den dagen bestämde jag mig för att min sjukdom inte var någonting att skämmas för, att jag inte var svag eller dålig för att jag fått denna sjukdom. Efter att under sex år hemlighållit detta var det en stor lättnad att få berätta, och nu har jag inga problem att berätta för folk om mina problem, för de har gjort att jag är den jag är idag, men de erfarenheter jag har, och jag skulle inte vilja byta dem mot någonting.